Hon var mycket fokuserad. Uppgiften hade tagit över henne. Hela hennes varelse och varje cell av hennes kropp arbetade mot ett enda mål. Att bli klar. Att lyckas.
Solen hade stigit på himlen medan hon arbetade. Hon började känna sig varm. Den gula t-shirten klibbade mot ryggen. Men hon kunde inte tillåta sig att vila. Inte nu. Inte än. Hon måste fortsätta och inte tappa fokus. Inte låta något störa.
Det var som att den fanns någon rening i själva utförande. Oavsett hur resultatet blev så var det viktigt för henne att för göra detta.
Hon pressade sin kropp hårt. Det brände i armarnas muskler. Men smärtan bekom henne inte. Även den renade henne. Kanaliserade den inre smärtan.
Och hon tog ingen paus. Hon grävde vidare. Snabbare. Med kraftigare tag.
Ännu varmare nu. Hon stannar upp, men inte för att vila. Blicken i hennes ögon talar om att hon fortfarande är lika fokuserad. Hon ställer i från sig spaden en kort sekund och utan att se sig omkring tar hon av sig t-shirten. Sen fortsätter hon med sitt grävande.
Jag ser henne från där jag sitter på min veranda och dricker mitt kaffe.
Hon står halvt bortvänd från mig och jag ser hur musklerna i ryggen spelar under den lätt brunbrända huden. Hon är muskulös för att vara kvinna, stark. Rejäl men utan att vara kraftig. Egentligen är hon ganska smäcker. Hon har smal midja och ganska små bröst. I vanlig ordning har hon ingen bh på sig. Hennes bröst rör sig i takt med kroppens rörelser. Ett kraftigt hugg ner i jorden. Byter grepp om skaftet på spaden. Tar i och lutar sig något fram samtidigt som jorden hävs upp. Reser sig upp och häller över jorden i skottkärran som väntar. Hon har kommit lite mer än halvvägs ser det ut som.
Där tog dagen och därmed också denna historia - iaf för nu. =)
Skrivpuffutmaning, Fokusera:
http://skrivpuff.blogspot.com/2012/02/6-februari-2012.html
